tisdag 13 oktober 2015

Nya medlemmar i flocken

I söndags kväll kom vi hem med två nya medlemmar i flocken. Det var två valpar från Haagen Bjørgum uppe i Stjørdal (nära Trondheim) Egentligen hade jag väl inte tänkt ha några fler hundar. Åren går och rätt vad det är så orkar man kanske inte hålla på med hundarna längre. Men nu var väl detta lite speciellt.
Mamman till valparna är Kaizer. En förtjusande mysig tik som jag känt sen hon var valp. En tik som har våran Sarek som pappa. Sarek som var en av Cookies valpar. Pappa till valparna heter Striker. Han är också pappa till Mollys kull. Striker har Vargevass Enok som pappa och NorthWapitis Magpie som mamma. Så här möts linjerna från Fenrisulven och linjerna från North Wapiti. En kombination jag själv försökte få till men som aldrig lyckades. Ingen nackel att det också är ett stort inslag av vargevasshundar i stamtavlan!

Aud Kristin med Kaizer som valp.

Kaizer och Aud Kristin vid Femundlöpet junior.

Striker under Polar Distans 300.
 Det går förstås att skriva rätt mycket mer om dessa hundar än bara stamtavlan. Kaizer och Striker är två av ledarhundarna i spannet som Aud Kristin kört både Femundlöpet junior samt Finnmarkslöpet junior med. Och i vinter startar hon i Femundlöpet 400 med bl.a. dessa hundar. Enok har varit en viktig hund i vargevass kennel under många år. Både i spannet och i aveln. Alla dessa tre hundar har för övrigt ett jättemysigt temperament. MagPie är som sagt en hund från North Wapitis kennel.  En kennel som under flera år startat i Iditarod och fullföljt flera lopp. Så bakom MagPie vimlar det av hundar som gått ett eller flera Iditarod.  Kaizer hade haft en kull med Striker tidigare. Den kullen blev  riktigt riktigt bra. Ett par av valparna är kvar hos Haagen. En tikvalp som heter Isabel och en hane som heter Zorro. Båda dessa hundar har trots sin ringa ålder gått en hel del i led i Aud Kristins spann.
Så till de båda valparna. Jag var där i slutet av augusti för att välja valp. Det var inte lätt eftersom det fanns 11 valpar i ungefär samma ålder på Haagens kennel. Förutom Kaizers kull så hade nämligen hennes dotter Isabel också fått en kull med 6 valpar bara några dar senare. Pappan till Isabells valpar var Tristan. En hund från Kipp d'Amundsens kennel. Havalpen hade jag nästan redan bestämt mig för. Haagen hade nämligen rätt tidigt skickat en bild på en av valparna. Och när jag såg den så var det precis som att se Sarek när han var valp. Lika självbelåten och trygg som Sarek var som valp.

Sumo som liten valp.
Isabells och Kaizers valpar växte upp tillsammans
Sumo med den ljusbruna hanvalpen
Sumo på promenad 8 veckor


Men det blev inte så lätt trots allt. En annan av Kaizers hanvalpar var också jättefin. En ljusbrun valp som var lite mindre än Sumo. Isabell hade också en mindre helsvart valp som var riktigt fin. Men egentligen var väl valet ganska klart. När jag såg Sumo så visste jag också direkt att han skulle heta Sumo. Jag såg på honom och visst var det en Sarekkopia. Samtidigt så tänkte jag direkt på vår första siberian som också hette Sumo.

Och valet av tikvalp gjorde jag direkt jag såg Henne. En nätt liten tik med få tecken. I hela den här mixade valpflocken på 11 valpar föll ögonen direkt på henne. En valp med extra utstrålning. Gunilla hade bestämt att tikvalpen skulle heta Siri och det namnet passade henne direkt.

Siri 8 veckor

Så var det då dags att äntligen hämta valparna. Det är 70 mil till Stjørdal men tack och lov följde Gunilla med och körde en del sträckor. Hästar och hundar hemma hade fått bra passning och lördag morgon stack vi iväg. Det blev en blixtvisit. Vi kom dit lördag kväll. Några timmar hundsnack. Tidigt upp på söndan, frukost och valppromenad. Den 74 mil långa hemresan gick bara bra. Valparna skrek första timman. Sedan mest tyst och lugnt med enstaka ylutbrott. När vi kom hem blev gamle Casper både glad och mindre glad. Jätteglad att husse var hemma igen (Han hade deppat hela helgen) Men mindre glad när de här två 3-månadersvalparna störtade in. Dom var inte blyga. Störtade in och tog över hela huset. Inte det minsta blyga utan hoppade upp i vilket knä som helst. Dom fick sova inne de två första nätterna. Men trots allt så har dom bott i hundgård från föseln så nu har dom flyttat ut till sin hundgård. Men dom får vara inne en hel del så att vi kan socialisera rejält med dom. Framöver får dom allt eftersom bekanta sig närmare med dom vuxna hundarna. Hitintills har dom varit mycket nyfikna på nykomlingarna. Nosat på dom genom staketet med viftande svansar. Oj - det ska bli så spännande att följa dom här två småbarnen framöver!

Siri
Sumo

I hundsängen


Småbarnen

tisdag 1 september 2015

Roadtrip till Stjørdal

Våren har gått och sommaren har gått. Tur med Sniper till Fulufjäll i början av sommaren. Inoff hundutställning här i Kristinehamn i somras. (Gick jättebra med Sniper som blev grupptvåa) Och nu i helgen tog jag en tur upp till Haagen för att hälsa på och försöka välja ut ett par av hans valpar. Nu hade jag inte tänkt ha några fler valpar. Men så fick Kaizer (son till Sarek) en kull med Striker som pappa. Nästan som den kombination av North Wapiti och "svenska" linjer som jag hade tänkt. Men som aldrig lyckades.
Jag åkte tidigt fredag morgon den 28 augusti. Välladdad matsäck och vägen noga planerad. Lugn resa med första etapp på Femundtunet. Lunchpaus och en rundtitt på stället där jag varit så många vintrar på norsk vintersamling. Många roliga minnen.

Gårdstunet på Femundtunet

I den här stugan bodde jag många gånger


Nästa stop var Røros där jag gick uppför Kirkegatan upp till den välbekanta kyrkan och genom den beryktade högersvängen ner till det gamla gruvområdet. Självklart blev det också ett besök hos "gammeltrollet" på Trolls butik i Røros.


Kirkegatan med kyrkan i fonden


Røros är förvisso en stad i fjällen

Här låg apoteket en gång i tiden

Gamla gruvbyggnader. Taget från bron där Femundlöpet passerat ut ur stan

Fikastopp på Tydalsfjellet

Sedan fortsatte jag via Tydalsfjellet upp till Stjørdal. Lång resa på 69 mil... Och där följde ett par späckade dagar. Hundsnakk och hundtitt och hundkel och valpmys och hundträning. Haagens dussintals hundar är verkligen ett härligt gäng. Så harmoniska och mysiga och gosesugna. Och på den tur vi tog med Trollvagnen så var det lätt att se att dom är ett riktigt duktigt gäng av draghundar också.

Haagen vattnar hundarna under träningstur med Trollvagnen

 Förutom Kaizers fem valpar så hade även Kaizers dotter Isabel en kull med 6 valpar. Pappan till hennes valpar är Tristan - en hund från Katerinas kennel. Han är lite linjeavlad på Katerinas favorithund Buck. Och det kunde man nästan se på utseendet. Jag kunde titta på alla föräldrarna hos Haagen och dessutom besökte vi ett par nära släktingar som fanns i Stjørdal.

Kaizer

Striker närmast och Tristan (far till Isabells valpar)
 
Det blev ett väldigt svårt val. Kaizers valpar hade förvisso ett litet försprång eftersom de var 5 dar äldre. Isabels valpar sov mer och lekte inte så mycket med varandra. Kaizers valpar var mer aktiva och busade med varandra och åt valpmat med frisk aptit.  Nästan direkt fastnade jag för en svart tikvalp. Hon var ganska liten men hade en massa energi och var väldigt framåt. Hon var först med att klättra över den höga tröskeln i grinden. Hon var tätt följd av en stor lufs till hanvalp. Jag hade sett ett kort på honom som Haagen skickat och tyckte han såg så mysig ut. Han påminde rätt mycket om Sarek som valp. Och när jag nu såg honom i verkligheten tänkte jag direkt på Sumo - en av våra två första siberans. Också en stor och trygg gosse. Men jag tittade på fler av hanvalparna. En grå-brun hane i Kaizers kull som såg väldigt fin ut. Även en svart liten hanvalp som Isabel hade tyckte jag mycket om. Men till slut så bestämde jag mig för Sarek-Sumo-kopian. Och han ska jag också kalla Sumo. Och så den lilla svarta tiken som får heta Siri.


Middagsdags!

Siri

Siri och Aud Kristins valp Ikko

Sumo myser i valplådan med sina kullsyskon

Siri i valplådan. Ser nästan lite elak ut?!
Valpmys

Siri med en annan hanvalp som var väldigt fin. OBS hans svarta svansspets!

Siri tar sats för att klättra över den höga tröskeln till grinden

I nästa ögonblick var hon över Och fram till mamma Kaizer som låg och gnagde på ett ben

Siri käkar

Siri och Sumo i matskålen

Siri och Sumo med nöjd valpväljare.

En av Isabells hanvalpar som var väldigt fin

Isabell

Sumo och Siri attackerar skosnörena
Ja det blev en hel massa hund under helgen. Men det var minst lika trevligt att träffa familjen Bjørgum. Aud Kristin blir bara större och större och startar u som senior till vintern. Just nu ska honoch hennes skolkompisar börja bygga "rusebilen" som de ska ha till examen till våren. Leif Martin läser juridik och jobbar (mest) varenda helg på Rema i Stjørdal för att finansiera studierna. Dit till Rema var vi förresten också för att handla norsk getost som ett litet tack till Gunilla som var hemma och var hundvakt.
Hemresan var nästan lika lång. Väldigt skönt komma hem och träffa Gunilla och Casper som längtat efter sin husse hela tiden. Om en dryg månad hämtar vi Siri och Sumo!

måndag 30 mars 2015

Slädhundsvecka i Drevdagen



Drevdagen mars 2015

Höstens och vinterns träning hade varit ömsom ris och ömsom rosor. Jag tog det lugnt och skyndade långsamt fram för att inte går för hårt fram med barnen. För exv Mikki blev det nog lite väl långsamt. Han är alltid så överfull med energi så han tog sig för allt möjligt annat när han kanske hellre skulle ha sprungit ett par mil varenda dag. Sen hade vi lilla Maggie som jag var tvungen att ta det väldigt piano med för att inte avskräcka henne från allt vad drag heter. Till slut blev även hon en i spannet och kommer säkert vad det lider bli en duktig slädhund. Efter jul hade vi i alla fall kommit upp i distanser på drygt en mil. Jaha så kom februari och jag åkte på en dubbelsidig lunginflammation. Blev sjukskriven i ett par veckor och hundarna fick ingen träning på tre veckor. Och den inbokade resan till Drevdagen gick om intet... Och vad sägs om statistiken från februari: 2 träningstillfällen för varje hund och totalt 16 km?!  Blev dock några träningstillfällen i mars innan vi då äntligen kunde dra iväg till Drevdagen vecka 12.

Bilder från höstträningen:

Träningstur i novembersol
 
Molly och Mikki


Sniper och Lisa

Abby och Molly

Lisa och Maggie


Nu var jag väl inte helt återställd. Hade tappat 5 kilo under sjukskrivningen och dessutom hade jag tappat all kondis. Min stackars avklippta tå hade nu äntligen läkt så det var förstås positivt. För säkerhets skull hade jag införskaffat ett par värmesulor som jag nu skulle testa. Dessutom hade jag samlat ihop en enorm packning som fyllde bil och takbox och hundsläp. Plus förstås alla 12 hundar. Gamle Casper hade gått med på träning hela hösten vintern. Kanske inte lika snabb längre. Och inte lika uthållig. Men de här lite kortare turerna skulle han säkert klara av. Det blev Lillestugan även den här gången. Det var som att komma hem! Välkomnad av Beat och Dominique. Satte ut hundarna och bar in all packning. Trots en del töväder var det rätt mycket snö kvar (kanske en halvmeter allmänt sett) En del is på sjön men spåren var kanonbra - må hända onödigt hårda.

Söndag 15 mars
 
Söndag förmiddag stack jag iväg på första turen. Körde sex hundar med Mr 100% (=Casper) i täten. Tog spåret upp mot Butjärn. Solen sken. -15 grader på morgonen hade värmts upp till strax under nollan. Vindstilla. 6 hysteriskt olyckliga hundar måste stanna kvar i släpet. Tjöt och skrek. 6 hysteriskt överlyckliga hundar visste inte hur fort de kunde få på sig sina selar och komma iväg. De tjöt och skrek. Men åhh så himla ljuvligt det var. Ganska rassligt med skotermattan över isen. Men sen kom vi upp i skogen. Snö, tyst, hundarna som jobbade. Solen som sken. Jag blev helt plötsligt bara så himla lycklig och nöjd. Kom naturligtvis att tänka på den många gånger citerade devisen: "Give me snow, give me dogs. And You can keep the rest". Vi jobbade på sakta men säkert. De så bekanta myrarna och sjöarna och skogarna och torrakorna. Vi kom upp mot Butjärn och här visade Mr 100% sin klass. Det var en mindre glänta bland träden strax innan sjön. Jag gav kommandot och direkt gick Casper runt med spannet i en fin sväng och flux var vi på väg tillbaka. Men nu var det dags för fika. Ankrade släden säkert i en tall. Kokade kaffe i espressobryggaren. Delade smörgåsarna med de duktiga hundarna. Kom några skotrar och körde förbi. Ja ja hoppas dom blev avundsjuka. Det borde dom! Nåväl vi fick packa ner grejerna och fortsätta hemåt. Hundarna fortsatte och gick så bra. Allra helst Abby blev jag riktigt imponerad av. Hon gick så avspänt och med ett så belåtet kroppsspråk. Fokuserad framåt hela tiden. Jobbade och jobbade. Svansen hängde så där mysigt. Öronen koncentrerade. Aldrig ett felsteg eller trassel. Draglinan spänd. Vad mer kan man begära av en såpass ung hund? Tänk när hon har samlat på sig ett par års rutin! 

På väg mot Butjärn

Fikarast

Mikki och Sniper slappar


Ja vi kom hem. Alla hundar ut. Mat, pratstund och en lunchöl med Dominique och ett annat tyskt/ schweiziskt par. En kort stunds middagsvila och sen iväg med nästa 6-spann. Åter en lyckad tur även om lite moln dragit upp på himlen. Nu gick det lite snabbre eftersom jag inte behövde ta hänsyn till gamle Casper och hålla ner farten. Tänk att han var den i särklass snabbaste hunden i spannet i yngre dagar! Vände på samma rastställe som på förmiddan. Men fick leda runt spannet med Yenna&Sussie i täten. Var hemma i solnedgången efter en dag jag längtat så förfärligt länge efter.

Måndag 16 mars

Satte idag Yenna i led tillsammans med Malvin. Sedan Sluggo och Sniper och sist Molly och Mikki. Mycket kraft alltså! Yenna med som hjärna kan vi säga. Vi tog rundan Bjutjärn-Fågelåsen (korset) - Drevdagen. Det blev 24km. Nu visade det sig att Malvin gjorde ett storartat jobb i led. Jag visste att han var duktig men nu hade han utvecklats och var verkligen superduktig! Var minst lika duktig på kommandona som Yenna i "kritiska" korsningar. Först exempelvis när vi ut på Butjärn och skulle ta till vänster. Dock inte mitt på sjön som vanligt (där var det bara is) utan alldeles längs strandkanten. Malvin fattade galoppen och drog in spannet på snön längs kanten.  Sen i korset vid Fågelåsen där han direkt tog av mot vänster. När vi skulle ta av från spåret just före Svanbuhån för att slippa den skumma bron var det dock Yenna som först fattade galoppen. 
Annars var det en riktigt bra tur. Vi rastade just efter vi passerat ån vid Svanbuhån (det gamla vindskyddet var rivet?) Just här var vattnet öppet i ån så det var rätt mysigt. Sniper och Mikki var riktigt trötta och lade sig raklånga på snön - till synes utmattade. De gamla hundarna såg rätt oberörda ut. Jag tror att de äldre hundarna springer mer avspänt. Och har ett antal år av träning i kroppen. När vi kom tillbaka mot Drevdagen blev det förstås en lång tur över sjön och isigt både här och var. Såg även här att Malvin tog kommando direkt i korsningarna.
På eftermiddan blev det gamle Casper + 5 tikar på en kortare tur och retur till Svanbuhån. Både Maggie och Abby gick kanonfint - dock Abby strået vassare.  Känns som om Maggie är lite osäker i nya situationer och behöver vänjas ett tag innan hon blir bekväm med nya saker. Ser att Caspers ålder nog börja ta ut sin rätt. Det har varit ett par ovanligt jobbiga dagar för honom. Så när vi kom hem kräktes han lite och åt sen knappt nån mat.

Tisdag 17 mars

Det blev två 6-spannsturer idag också. På förmiddan fram och tillbaka till Id Pers sätern. Abby fick vara med i A-spannet idag. Och hon gjorde ett jättebra jobb. Hon har en sån härlig attityd den hunden! Och inget krångel alls vid start eller så. Mikki är hysterisk före start, men när jag väl sätter in honom i draglinan kan han bara sitta eller ligga där medans han väntar på att vi ska komma iväg. Han tycks vara superängslig att inte få vara med. Riktigt bra tryck i spannet - allra helst på hemvägen.


Mikkis och Mollys breda bakar
Vid Id Persätern

På eftermiddan åkte jag mot Lekåsen med de andra hundarna. Casper fick dock stå över idag. Han verkade så trött igår kväll. Åldern tar ut sin rätt... I hans ställe fick Mikki gå med en andra gång idag så det blev 38km för honom idag! Hade Maggie och Sniper tillsammans mitt i spannet. Maggie bökade en hel del. Vände sig om och trasslade in sig i selen ett par gånger. Ska nog sätta upp en stake out vid starten så jag snabbt kan sätta in henne före start. Sniper var också bökig före start. Kan tänka att dessa två fortfarande är lite osäkra på hela slädhundsgrejen.

Onsdag 18 mars.

Ledig dag för mushern. Tog med flickorna ner till Idre på förmiddan. Nu har dom t.o.m. Systembolag där! Sedan hem och gick över till Fjällbjörken och pressade i mig en pizza till lunch. Ensam gäst i restaurangen idag. På eftermiddan en promenad bortåt Åsen.

Torsdag  19 mars.

Idag blev det två turer igen. På förmiddan "A-spannet" på en 24km runda Lekåsen-Id-Persätern och tillbaka. Riktigt bra runda där Malvin glänste i led tillsammans med Yenna. Han tänkte framåt, höll farten uppe hela tiden. Och när vi kom till nån backe satte han av i galopp så att vi skulle ta oss uppför backen.
På eftermiddan Casper + 5 tjejer en lite kortare runda upp mot Butjärn fram och åter. Just vi hade kommit en bit ut på sjön mötte jag Dominique med fyra gästspann. Kom upp på snön utanför udden men inget ankarfäste. De flesta spann förutom ett gick runt oss. Det fjärde spannet stod och tjafsade en stund innan  de fortsatte mot stranden. Sedan en bra runda. Maggie gick riktigt bra och Abby som vanligt strålande. Casper vände runt spannet på en öppen myr - han är så duktig!

Fredag 20 mars

Så blev det fredag och oåterkalleligen sista dan. Nu var vädret ganska så igengrått och det hade snöat några cm under natten. Men jag drog iväg som vanligt med första spannet runt tiotiden. Nu körde vi spåret upp mot Svanbuhån. Tanken var en kortare tur denna dag med ett rejält fikastopp vid gamla vindskyddet. Det gick ganska bra men ute på isen där vi skulle ta av mot Svanbuhån blev det knas. Yenna ville åt rätt håll (förstås) men Stor-Malvin ville fortsätta rakt fram. Till slut fick jag fortsätta upp till land och vända spannet för att till sist komma in på rätt väg. Vi hade en lugn tur. Hundarna jobbade bra i nysnön. Framme vid vindskyddet kunde vi (nästan) vända runt och jag parkerade hundarna. Märktes att snöandet gjorde det mesta fuktigt och kyligt. Men ett renskinn är alltid varmt att sitta på och kaffet var varmt så vi hade en mysig fikastund. Och hundarna fick sina snacksbitar så alla var nöjda. Hem gick det problemfritt. Förutom att Sluggo blev för uppspelt och gav sig på och busa med Abby. Hon tumlade runt och blev liggandes i snön rätt förskräckt. Sen körde det ihop sig när vi kom ut på isen. Det var rätt tät dimma och strax vi kommit ut på isen så materialiserades ett åttaspann ur dimman på väg mot oss. Jag satte ner bromsen och det andra spannet tog en liten lov förbi oss. Allt skulle ha gått bra om inte mina hundar ville följa efter det andra spannet. Så  när det försvunnit en bit in mot stranden stod mina hundar åt fel håll. Men jag kunde få mina hundar att vända om tillbaka i rätt riktning. Dock hade Sluggo fått en stamlina runt sig. Inte bra. Och inget ankarfäste... Inte bra. Men jag lyckades ta mig fram till honom och trassla ut honom och tillbaka till släden medan hundarna stod kvar Puuuh!

Abby tillsammans med Sluggo

Gamla vindskyddet vid Svanbuhån

Molly och Mikki

Maggie och Lisa

Mellis och Sniper

På hemväg
På eftermiddan körde jag det andra spannet samma väg och fikade på samma ställe. Så alla var nöjda och dan hade varit bra. Och hela veckan hade varit riktigt bra. Först att jag nu äntligen hade kommit mig iväg på en slädhundsvecka.  Och vi hade haft en vecka fylld av slädhundsturer. Allt hade gått bra för barnen. Och framför allt hade Abby lyst upp och verkligen visat framtassarna.

Lördag 21 mars

Hade allt packat till ½10. Borstade bilen och det hade väl kommit 7-8 cm senaste dygnet. Solen sken från en klarblå himmel och temperaturen låg på -17 när jag vaknade. Sa hej till Dominique och hon undrade om jag inte ville stanna en dag till??  Nja nu var allt packat så tack men nästa vinter!!!! Hemresan gick utan problem. Två veckor av tvätt och sortering av grejer. Nu väntar vi på nästa höst och vinter!