fredag 27 januari 2012

Bryta spår

Lisa lite översnöad strax innan start

Idag "banke vi mange mil" som min kompis Haagen brukar säga. Vädret var grått, småsnöigt och med snål blåst. Sjön var en vit slät yta - inga spår... Jag var väl lite orolig för hur nu detta skulle gå? Skulle de hitta spåret? De har knappt nån vana att bryta spår. Skulle hundarna jobba på trots att det säkert skulle bli besvärligt? Vi stack iväg vid tio. Jag hade Sussie&Yenna i led. En kombination av energi och pålitlighet. Första biten fram till "leden" över sjön gick bra. Tack vare att Yenna är så duktig på kommandona. Men sen tuffade de bara på. Jag fick faktiskt ha skotermattan nere hela vägen. Systrarna var verkligen duktiga. Enda större strulet blev när ett nykört skoterspår korsade leden efter en halvmil. Då ville de hellre följa det nya spåret än följa den översnöade leden. Men med kommandot "rakt fram" så fortsatte de leden.

Mina duktiga ledarhundar Yenna och Sussie

Nu var det inte så ruskigt mycket snö. Kanske en dm i genomsnitt. Men blåsten hade på många ställen drivit ihop 2-3 dm djupa drivor. Det var en fröjd att se hur Sussie&Yenna riktigt kastade sig in i drivorna och inte ballade ur. Vi var raskt uppe på Butjärn och tog till vänster mot Fågelåsen. Det var ett fantastiskt vinterlandskap. Det var smågrått och småsnöigt och alla dessa torrakor steg fram som nåt slags utomjordingar ur snön. Inga ljud störde friden. Bara enstaka gånger fick jag korrigera hundarna när det var oklart var leden tog vägen.

Ett sagolikt vinterlandskap

Vid Fågelåsen tog vi leden tillbaka mot Drevdagen. Korset ligger ute på en öppen plats. Här var allt igenblåst och bara kryssen visade var vi skulle. Men på kommandot "vänster" kastade dom sig till vänster i snön som här var ganska djup. Ett par korrigerande kommandon så hade vi hittat rätt på leden. Nu blev det mer skogigt och leden var lite lättare att följa. Så kom vi till bron vid Svanbuhån. Den vanliga förbileden var ännu ej uppkörd så det måste bli bron. En rätt bred och lång bro. Men väldigt väldigt glest mellan ribborna i botten. Dock med två "spår" av brädor längs efter. Det blev problem... Jag var rädd för skador på hundarna som lätt kunde trampa ner mellan ribborna och bryta sig... Efter några svettiga minuter var vi dock helskinnade över. Ett par hundar hade hoppat ner från bron och fick lyftas upp tillbaka. Det var ett antal ihoptrasslade draglinor och necklines. Frank var plötsligt framför Mellis och Molly?? Några hundar var dock helt oberörda: Sussie&Yenna i led. Och grabbarna längst bak - Sluggo och Malvin.

Hundarna under lunchvilan. Frank har slocknat med en liten snöhög på nosen!

Efter ytterligare några km stannade vi och tog lunch. Trots tuffa spår och brostrulet så hade vi hållit riktigt god fart. Kyckling-snakkset försvan direkt. Jag fixade min egen mat och efter hand la sig de flesta hundar ner och vilade. Efter en timmes rast fortsatte vi. Vi kom strax ner på Drevdagssjön och tog här söderöver upp mot IdPersätern. Här var det nykörda skoterspår men fortfarande mycket lösa. Efter ett tag började Sussie bete sig så konstigt. Hon gick titt som tätt ut i snön på vänster sida - som om hon var skitnödig eller så. Men det blev aldrig nåt. När vi kom upp till en snöplan strax innan IdPersätern vände jag spannet. Och satte Malvin&Lisa i led. Nu gick det mycket bättre hemöver. Så bra att ha flera duktiga ledarhundar att växla med! Det stod inte på så var vi tillbaka på sjön. Det gick nästan bra att lotsa spannet tillbaka hem. Men i ett par kritiska kors så ville dom hellre fortsätta rakt fram till en del personer som var ute och gick på sjön. Men med lite envishet fick jag dom på rätta vägen och när vi kom in på allra sista biten upp till stugan blev det full galopp! Efter en rejäl portion köttsoppa fick dom lägga sig och vila i sina boxar. Vilket gäng!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar