tisdag 8 mars 2011

Jocke - jag saknar dig...

Jocke som valp. Stora elefantöron!

Hur är det möjligt att sakna en så väldigt besvärlig hund som Jocke så väldigt mycket??? Men så är det.
Det är nu en vecka sedan jag åkte iväg med Jocke till veterinären. Hans knöl på höger framben hade nu växt så mycket att den börjat blöda. Så valet var egentligen ganska enkelt. Men ändock så himla svårt. Dess värre skulle han nu avlivas. Hösten 2008 dök den här blåsan (som jag trodde då) först upp. Men det visade sig snart att det var en tumör. Dock en godartad tumör. Han opererades i december och såret läkte illa kvickt. Sen var det lugnt ett tag. Men våren 2010 kom knölen tillbaka. Han opererades på nytt juni 2010. Nu tog det nio veckor med tratt på huvudet innan såret var läkt. Och bara några veckor senare kom tumören tillbaka. Jag konsulterade vet Hagengård och han sa detsamma som jag redan kommit fram till: Det var ingen meningen med någon fler operation. Så Jocke fick vara kvar i flocken. Var ut på alla träningar in i det sista. Jag tror han var lycklig hela tiden. Och hade inget ont.

Jocke hade tre saker som han älskade mest: 1.Husse 2.Att dra 3.MAAAT!

Jocke var en fantastisk slädhund. En helt makalös vilja att jobba. Onödigt taggad i starten men sen bara jobb, jobb, jobb. Självklart blev han Polarhunds Champion. Han funkade bäst i sprintklasser där hans super-entusiastiska inställning var ovärderlig. En oförglömlig händelse är när jag cyklade en 5-km-runda med Jocke och Casper. De gick verkligen för fullt och granarna bara fladdrade förbi längs vägen. När vi kom hem hade vi en genomsnittsfart på 35km/timme. Tack Jocke för alla superlopp genom åren!

Jocke i wheel Åsarna 2004

På tur i Drevdagen. Jocke som vanlgt single wheel.


Jocke myser med Husse

Jocke ställde alltid till en massa knas genom åren. Men det var alltid lika omöjligt att skälla på honom. Han gjorde ju aldrig nåt av illvilja utan det var hans ADHD-läggning som ställde till det. Och om jag skällde på honom så blev han helt otröstlig. Han ville ju bara mest av allt känna att HUSSE tyckte om honom.... Jag fick krama Jocke i nio år. Tack Jocke för alla mysiga kramstunder!

2 kommentarer:

  1. Fint skrivet om din goda vän. Varje hund har en alldeles egen och speciell plast i ens hjärta.

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet om din goda vän. Varje hund har en alldeles egen och speciell plats i ens hjärta.

    Så ska det vara plast har inget med saken att göra.

    SvaraRadera